Europeiska unionen kan beskrivas som ett speciellt politiskt system med både överstatliga och mellanstatliga inslag. EU har fem stycken institutioner varav Kommissionen, Ministerrådet och Europeiska parlamentet kan anses vara de viktigaste. Dessa tre institutioner brukar ofta kallas för EU:s institutionella triangel, detta för att de är de mest centrala institutionerna i EU:s lagstiftningsprocess. EU:s två andra institutioner är EG-domstolen och Revisionsrätten. Ekonomiska och sociala kommitté och Regionkommittén är två av EU:s rådgivande organ som har stor vikt på det regionala planet.
Kommissionen
Europeiska kommissionen (Kommissionen) är EU:s egna institution och agerar oberoende av regeringarna i medlemsstaterna. Den skall verka för det gemensamma bästa i samarbetet och bevaka EU:s intressen. Kommissionen består av 27 kommissionärer och assisteras av ungefär 24 000 tjänstemän varav de flesta har sin arbetsplats i Bryssel. Ordföranden väljs av EU:s medlemsländers regeringar och måste godkännas av Europaparlamentet.
Kommissionen utför mycket av det dagliga arbetet i EU. Det är den enda institution som kan utarbeta utkast till ny EU-lagstiftning som den lägger fram för europaparlamentet och rådet. Kommissionen övervakar att EU:s beslut genomförs och hur EU:s medel används. Den kontrollerar också att alla länder efterlever fördragen och gemenskapslagstiftningen.
http://ec.europa.eu/index_sv.htm
Ministerrådet
Europeiska Unionens Råd (eller Ministerrådet/Rådet) är medlemsländernas fäste i EU:s politiska system. Ministerrådet är egentligen inte ett råd, utan en rad olika konstellationer där företrädare för medlemsstaternas regeringar samlas och kan hävda sina intressen och nå kompromisser. Hur dessa sammanställningar ser ut skiftar beroende på vilken fråga som behandlas. De möts regelbundet på arbetsgrupps-, ambassadörs- och ministernivå eller - när beslut skall fattas om de stora politiska riktlinjerna - på stats- och regeringschefsnivå, som Europeiska rådet.
Ministerrådet, är det viktigaste lagstiftande och beslutsfattande organet i EU. Tillsammans med europaparlamentet fattar rådet alla beslut om verksamheten inom Europeiska gemenskapen (EG), som är EU:s första pelare. Den omfattar den inre marknaden, de flesta av politikområdena och garanterar den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital. Rådet ansvarar även för den andra och den tredje pelaren, dvs. regeringssamarbetet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt samarbetet i rättsliga och inrikes frågor.
http://ue.eu.int/cms3_fo/showPage.ASP?lang=sv
Den 1 juli 2009 tar Sverige över som ordförandeland i EU (detta är roterande mellan alla medlemsländer som innehar posten i 6 månader var). De prioriterade frågorna för ordförandskapet är:
-klimat, miljö och energi
- -jobb, tillväxt och konkurrenskraft
- -ett tryggare och öppnare Europa
- -Östersjöstrategin och relationerna med närområdet
Regeringen har höga ambitioner med ordförandeskapet. Samtidigt gäller det att ha realistiska förväntningar på vad ett ordförandeland kan uträtta under sina sex månader. Ordförandelandet "ärver" en stor del av dagordningen, eftersom de flesta ärenden som EU ska hantera under hösten 2009 påbörjades redan före vårt ordförandeskap. Ett ordförandeland måste också vara berett på att hantera oväntade händelser. Ordförandelandet har därför begränsade möjligheter att driva egna frågor.
Europaparlamentet
Europaparlamentet (Parlamentet eller EP) representerar EU:s medborgare. Ledamöterna (MEP, Members of European Parliament) väljs genom direktval vart femte år och grupperas i politiska grupper som återspeglar ideologin hos det parti i hemlandet som varje ledamot tillhör. För närvarande består EP av 785 ledamöter från de 27 medlemsländerna. Precis som nationella parlament har europaparlamentet parlamentsutskott för olika ärenden (utrikesfrågor, budget, miljö osv). Parlamentet sammanträder under plenarmöten (sessioner) under ca en vecka varje månad. Ibland hålls minisessioner i Bryssel. Utskotten sammanträder under ca 2 veckors tid i Bryssel.
Europaparlamentets viktigaste uppgifter är att granska och godkänna EU-lagstiftning, en uppgift som delas med rådet genom medbeslutandeförfarandet, att godkänna EU:s budget tillsammans med rådet, att utöva demokratisk kontroll över alla EU-institutionerna, särskilt kommissionen, och att ge samtycke till viktiga internationella avtal.
http://www.europarl.europa.eu/news/public/default_sv.htm
Regionkommittén
Regionkommittén (ReK, eller CoR på engelska) är ett rådgivande organ bestående av företrädare för Europas regionala och lokala myndigheter. Den ser till att dessa myndigheter får säga sitt i utformandet av EU:s lagstiftning och politik samt att se till att de regionala och lokala identiteterna och rättigheterna respekteras. Kommissionen och rådet måste inhämta regionkommitténs yttrande om frågor som har direkt betydelse på lokal och regional nivå, med de får även rådgöra med kommittén när de så önskar. Kommittén kan också anta yttranden på eget initiativ och lägga fram dem för kommissionen, rådet och parlamentet. Kommitténs 317 ledamöter (varav 5 från Stockholm) har ofta en ledande ställning i sina regioner. De nomineras av medlemsstaternas regeringar men arbetar under fullständigt politiskt oberoende.
http://www.cor.eu.int/sv/
Ekonomiska och sociala kommittén
Liksom Regionkommittén är den Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK eller EcoSoc på engelska) ett rådgivande organ. Den företräder alla de viktiga intressegrupperna i EU, från arbetsgivare till fackföreningar och från konsumenter till miljökämpar. Den lägger fram intressegruppernas synpunkter och försvarar deras intressen i politiska diskussioner med kommissionen, rådet och parlamentet. Den skall rådfrågas innan beslut fattas i ekonomiska och sociala frågor. Den kan också på eget initiativ avge yttranden inom andra frågor den anser vara viktiga. EESK består för tillfället utav 317 ledamöter. Ledamöterna nomineras av medlemsstaternas regeringar, men de arbetar fullständigt politiskt oberoende. De utses för en mandatperiod på fyra år som kan förnyas. Ledamöter är i huvudsak yrkesverksamma i det egna hemlandet. De bildar tre grupper som företräder arbetsgivare, arbetstagare samt övriga intressegrupper.
http://eesc.europa.eu/index_en.asp
Sveriges ständiga representation till EU
Representationen (även Reppen) är regeringens förlängda arm i Bryssel. Dess uppgift är att se till att svenska intressen får så stor genomslagskraft i EU som möjligt. Representationen har cirka 130 anställda och är Sveriges största utlandsmyndighet. Den arbetar som ett regeringskansli i miniatyr där alla departement är representerade och leds av Sveriges särskilda ambassadör till EU. COREPER (Comité des représentants permanents) är den kommitté där medlemsländernas EU-ambassadörer redogör för sina respektive länders ståndpunkter i olika frågor och skall försöka att uppnå enighet innan ett ärende hamnar på rådets bord för beslut. Coreper består också består utav ambassadörernas ställföreträdare som förbereder samtliga rådsmöten och sammanträder i Bryssel varje vecka. Corepers arbete är uppdelat i två avdelningar med Coreper II (ambassadören) och Coreper I (ställföreträdaren). Corepers verkliga betydelse är som mellaninstans för allt som beslutas i gemenskapens namn. Eftersom det finns över 250 rådsarbetsgrupper och ett tjugotal ministerråd, är det upp till Coreper II och I att se till att medlemsstaten agerar enhetligt i olika sammanhang.
http://www.regeringen.se/sb/d/1478
EU-jargong
Det finns en hel del uttryck och ord som används inom EU varav vilka kan vara svårt vid en första kontakt att få ett grepp om. Kommissionen har på sin hemsida lanserat en liten EU-ordlista som förhoppningsvis kan klargöra vissa frågor. Klicka här för att komma till ordlistan.
På vilket sätt påverkar EU den lokala och regionala nivån
Sveriges kommuner och landsting producerar en guide om hur EU:s olika politikområden påverkar den lokala och regionala nivån. Dokumentet heter "EU-ABC för kommuner, landsting och regioner" och finns här att ladda ner.
Beslutsprocessen
1) Kommissionen lägger fram ett ärende[1] till rådet och parlamentet.
Kommissionens olika avdelningar eller generaldirektoriat (DG) arbetar fram ett förslag till lag. När det är klart läggs det fram för alla 25 kommissionärerna. Ärendet går då på interservice där alla DG:n inom kommissionen får ca 2 veckor på sig att gå igenom förslaget för att se att det överrensstämmer med den egna politiken. Kommissionens 25 kommissionärer fattar sedan gemensamt beslut om att anta förslaget. Därefter presenterar kommissionen förslaget genom ett meddelande (communication) vilket innebär att man skickar förslaget till parlamentet och rådet.
2) Parlamentnet och rådet börjar behandla ärendet.
3) Ärendet behandlas först i ett utskott i parlamentet
I parlamentet behandlas lagförslaget i det utskott ansvariga för frågan. En ansvarig person som kallas föredragande (eller rapportör) utses i det ansvariga utskottet. Om förslaget även berör andra utskott utses även en ansvarig de utskotten, så kallad skugg-föredragande. Utskotten behandlar frågan internt, skriver fram ändringsförslag som föredragande sätter samman i ett utkast till ändrig på förslaget från kommissionen. Om det är fler utskott involverade, skickar de in sina ändringsförslag till huvudansvarigt utskott. När föredragande är klar med sitt betänkande tas det upp för omröstning i utskottet. Då utskottet röstat går betänkandet upp för omröstning under en plenarsession i Strassbourg.
4) I plenarsessionen i Strassboug får hela parlamenet möjlighet att rösta om förslaget
5) Rådet behandlar frågan efter EP
Rådet behandlar lagförslaget parallellt med parlamentet i tillsatta arbetsgrupper i Coreper. Rådet kan dock först formellt arbeta med förslaget efter parlamentet har lämnat in sitt betänkade. När rådet röstar om ett lagförslag så röstar man på olika sätt beroende på typ av lag; man röstar enhälligt där alla länder måste vara överens (om ett land motsäger ett förslag trots förhandling stoppas förslaget), genom kvalificerad majoritet (sextiotvå av åttiosju röster) eller genom enkel majoritet. Om rådet accepterar det förslag som kommit fram av parlamentet fattar man beslut vilka blir gällande.
